Ja eftersom ni inte har något annat för er än att läsa den här bloggen så tänkte jag väll att ni skulle kunna få läsa någonting vettigt. Eller ja, vettigt och vettigt... de får du avgöra själv :)Jag börjar med att säga:

Jag är glad att jag är en helt vanlig "svensson", ekonomiskt sett.

Varken rik eller fattig.

Vad har Flame för fel, tänker ni säkert nu! Men jag ska förklara varför jag känner såhär! Efter ett mycket intressant samtal på bussen hemifrån skolan med "Solsken" kom vi fram till något ganska betänkvärt.

Man kan ju som människa sträva efter att bli stenrik. Men är dom som har sjukt mycket pengar verkligen lyckliga?  Är det inte så, att ju mer pengar man har, desto mer saker måste man ha, och desto mindre uppskattar man sakerna som man skaffat sig. Kanske ser det inbjudande ut att ha många saker, men det som är värt att tänka på är att dessa människor inte har någon vidare lycka, och är det inte lycka vi strävar efter? Rika människor försöker finns lycka i materiella ting, men ger materiella ting någon glädje? Nej. Är det inte också så att man får fel slags vänner om man är rik? Man får vänner som bara är ens vänner för att man har mycket pengar!

Nej när jag tänker så djupt om pengar och rikedom så kan faktiskt känna en viss lycka över att jag inte är rik.

Men å andra sidan, att vara fattig är ingenting som man vill vara heller. Jag tycker synd om fattiga människor, nu menar jag riktigt fattiga människor, som har svårt att få ihop pengar till mat om dagarna, att inte dem får hjälp av oss som har pengar tycker jag är bedrövligt. 

Det slog mig att jag ibland inte uppskattar det jag har, jag vänjer mig med allt som jag har och lever med det som om det vore en självklarhet. Men egentligen så är det ju inte de, alla har inte ett hus att bo i, världens bästa föräldrar, mat varje dag, fantastiska och underbara vänner, en underbar utbildning eller plats att sova på. Det är synd, det är rent utsagt en skam att jag tar allt det här förgivet. Jag måste lära mig att uppskatta det jag har, och vara lycklig över det. Jag kanske aldrig kommer ha råd till att köpa den där fantastiska och ultimata prylen, men vad gör det? När jag har allt som jag behöver?

Det är nog just därför jag är så lycklig över att jag är en vanlig "Svensson"... jag köper inte en ferrari varje dag, men jag har det som jag behöver för att överleva. Och det får mig att uppskatta saker jag får/köper mer.

Ska väll ta och börja runda av så att ni kan få göra något annat än att läsa det här inlägget idag! Nåväl, ett helt inlägg, helt utan smileysar... det är ju sjukt, folk kommer tro att det inte är jag som skrivit det här, som ni kanske har märkt i tidigare inlägg så är jag en över-konsumerare av smileysar, och det här är som en slags terapi för mig.

Det var allt för mig!!

//Flame 

 

ew

29 november 2010 23:58

mycket bra skrivet flampan!

Christoffer Von Flamé Andersson

30 november 2010 00:35

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

FÖRLÅT   Jag vet att jag är värdelös på dehär med bloggande, men för er som trots den här "blogg-torkan" går in för att läsa några meningslösa rader om ingenting så tänkte jag uppdatera lite...   Hmm... det är hänt så mycket! Jag har blivit 1...

åå alltså, jag är ingen bloggare... de skiter sig hela den här grejen! Kom och prata med mig IRL (In real life = i verkliga livet) istället... de är mycke vettigare..    //Flame ...

Jag vill först och främst be om ursäkt för att den här bloggen är så dammig och ouppdaterad. Men nu händer de grejer! Bloggen ska faktiskt få sig en rejäl uppdatering faktiskt! Håll i er!   För er som inte har uppmärksammat det eller glömt det så...

Japp jag är tillbaka.... och ny blogg-design har jag också! ja där ser man... ska sova... kul va! mest intressanta inlägget ever right? :)   //Flame ...

Åker ifrån sverige... imorgon... till Egypten... inga uppdateringar på 2 veckor... skönt för er :) aja tjarå   //flame ...